Materialet på denna sajt
är ett komplett
material för grundläggande läsinlärning.
Det är utarbetat och sammanställt av Alva Sandén, lågstadie- och speciallärare emeritus, med stor erfarenhet av läsinlärning på grundläggande nivå. Materialet gör det möjligt att på ett tidigt stadium (redan efter ett par månader på höstterminen i årskurs 1) upptäcka de barn som inte har naturlig talang för läsning och ge dem den hjälp de behöver för att i egen takt kunna förvärva en god lästeknik.
Materialet "Medan bokstavsinlärningen pågår" är förövningar, lämpliga för undervisning i normalklass. Efter förövningarna kan vilka läseböcker som helst användas, t.ex. läsläror eller "lätt läsning" från biblioteket.
Inläsningsgången är baserad på klassisk svensk ljudmetod. Välstrukturerade läs- och skrivövningar gör det mycket lätt för läraren att individualisera.
Vad är svensk läsmetod?
Artikel av Alva Sandén – presentation av Svensk Läsmetod i Lärartidningen/Svensk skoltidning 10/1989
Det här är ”Svensk läsmetod”
Språkljudens tecken presenteras i en ordning som gynnar den grundläggande ljudbindningstekniken:
1. VOKALER (sonanter), de starkt ljudande, sångbara språkljuden, de som utgör själva kärnan i varje sta-vel-se och bestämmer språkrytmen, har nyckelposition.
2. HÅLL-LJUD, dvs. de konsonanter (medljud) som liksom vokalerna går att hålla ut, "ljuda på": L S N V R F J M
Principen är den att man i de första samman-ljudningsövningarna endast laborerar med långt vokalljud + hålljud, vilka bildar mycket lättlästa stavelser, t.ex. A-L, L-O. Man läser med glidton på vokalerna så att uttalet genast blir alldeles naturligt och alls inte entonigt mässande. ("Tråkig läston" beror på lärarens förebildning!)
Man väljer även små konstruerade satser därför att de ur lästeknisk synpunkt är lämpliga, t.ex. FAR ÄR RAR. Satserna ger kanske ingen "djup läsupplevelse", men barnen förstår vad de läser, tro inte annat! Och är lyckliga över att kunna läsa! (Ett fåtal ord kan läras som ordbild, främst "OCH".)
Vid det här laget har redan den grundläggande lästekniken uppnåtts och först nu presenteras
3. KLUSILER (explosiva konsonanter): P T K B D G. Klusiler går inte att hålla ut, ljuda på. Därför ser man till att barnen är störtsäkra på alla vokaler och hålljud innan man förelägger dem en text innehållande något av dessa "stoppljud". Vidare presenteras "utandningsljudet" H (svårt att höra), C, X, Z, Q samt språkljud utan egna tecken: NG, SJ, TJ.
BINDESTRECK används till en början för att underlätta läsningen av två- och trestaviga ord: lä-sa, bi-lar.
En väl uppövad stavelsekänsla gör läsningen rytmiskt riktig och stavfel av typen utelämnade bokstäver blir färre.
Ovanstående inlärningsgång är den som anvisas i LÄSLÄRA av Inga Blomberg och Annie Dahlquist (de svenska pionjärerna på området läs- och skrivsvårigheter). Den stämmer också ganska bra med SÖRGÅRDEN.
Vokaler före klusiler
I samtliga numera förekommande s.k. traditionella läsläror har man tyvärr frångått själva principen, dvs. att läsning av ord innehållande endast vokaler och hålljud skulle behärskas innan några klusiler blandades in i texterna. Bokstäverna presenteras alltså inte i en sådan ordning att de lässvaga hinner generalisera sammanljudnings-förfarandet. Dessutom är det enkla textmaterialet i nyare läsläror mestadels alldeles otillräckligt. Tillhörande arbetsböcker innehåller ofta tidsödande och ineffektiva övningar. Bättre än dessa fylleriövningar är barnens eget FRIA SKRIVANDE, vilket är det roligaste och effektivaste sättet att öva ljudanalys!
Den som förstår principen och vill pröva att presentera bokstäverna i ovan angiven ordningsföljd kan själv göra sitt läsmaterial på samma sätt som Maja Witting föreslår.
Jag anser dock att man i normalklass inte behöver lära hela vokalraden i följd, även om strävan bör vara att så snart som möjligt göra barnen vokalsäkra. Efter fyra vokaler A, I, O (de som ligger "längst ifrån varandra i munnen") samt E, går det bra att presentera den första konsonanten L (som har lite vokal klang).
Av de åtta tvåljudskombinationer som då fås är flera betydelsebärande och kan med lite fantasi illustreras! Läsning och skrivning kan börja! Med både stora och små bokstäver förstås.
Svensk läsmetod kan om den används rätt förebygga lässvårigheter. Det är naturligtvis nödvändigt att individualisera, så att endast de barn som håller på att lära sig behöver vara med på de systematiska läsövningarna. Barn med svårigheter behöver dessutom extra stöd av inte bara speciallärare utan också av sina föräldrar. Det rör sig ju om ett osynligt handikapp!
Den text som de klarat att läsa i skolan för lärare eller speciallärare bör de alltid få ta hem och läsa upp för någon i familjen, visa att de kan! Det är oerhört viktigt att de här barnen upptäcks på ett tidigt stadium och att de bereds fler övningstillfällen än sina kamrater, om deras lästeknik ska hinna automatiseras inom rimlig tid, dvs. innan de tröttnar, tappar sugen och får ett "läsmotstånd". Med en genomtänkt inlärningsgång (som, märk väl, heller inte missgynnar övriga barn!) plus föräldramedverkan, några minuter om dagen, kan vi förhindra "utslagningen redan i ettan".
Ljudenlig stavning
Vårt språk är jämförelsevis mycket ljudenligt stavat. Låt oss utnyttja den fördelen i läs- och skrivundervisningen! Svenska barn tvingas inte liksom t.ex. engelskspråkiga att utveckla en förmåga att med ledning av innehållet gissa sig till vad det står. (Ja, kvalificerad gissning är i själva verket en av grundstenarna i den analytiska läsprocessen!) Svenska barn lär sig lita på vad de ser och "läser som det står".
Många svenska barn lär sig ju också att SKRIVA långt innan de kan läsa. De ljudar sig fram och "stavar som det låter" - en fantastisk möjlighet som inte alla språk erbjuder. Men i de länder där språket har en ganska ljudenlig stavning inträffar detta fenomen att barn som fått lära sig bokstävernas namn i förskoleåldern eller ännu tidigare plötsligt börjar skriva.
Sedan jag läst Barndomens gåta av Maria Montessori har jag funderat på om det inte vore bäst att låta barnen ägna sig åt FRI SKRIVNING, med versaler, innan vi alls gör några försök att lära läsa. Kanske skulle man genom att gå "skrivvägen" och med början redan i förskolan kunna undvika pedagogiska missgrepp? Varje barn kunde liksom på barnhemmet Casa dei Bambini påbörja sitt skrivande den dag och det klockslag de själva ville!
Louise, 6 år, överraskade mamma med varmt kaffe på söndagsmorgonen. På utsidan av köksdörren satt den här skylten, som visar att Louise har helt klart för sig vad skriften kan användas till. Skriftspråksreglerna kommer hon att lära sig senare.
(Ur Läsutveckling av Kerstin Dominkoviç, serien Arbeta i Förskolan)